Kakpoäng

Får märkliga reflektioner vid inte fullt så märkliga tillfällen. Insåg just att jag nog inte kan tänka mig att dela min vardag med någon just nu. Inte ens en katt.

Efter att lägenheten har varit invarderad av en katt i två veckor uppskattar jag nu ensamheten och befrielsen från denna uppmärkstörstande varelse. Det är bara me, myself and I. Det är perfekt. Hur skulle det då gå att dela min lägenhet med en annan människa om jag inte ens kan få det att fungera ihop med en katt?

Summan av min reflektion; jag har nu uppnått det stadium i livet då jag faktiskt gillar att vara ensam och utan seriösa relationer. Dit trodde jag aldrig att jag skulle nå.

Kakpoäng?