Ett steg närmare

Bestämde mig för i måndags att det nu var dags för att besöka Advokaten i Stockholm. Efter många för-och emotlistor har nu försidan vunnit. Jag tänkte vara så nonchalant och meddela honom det via chattprogrammet, men givetvis har han inte synts till där på på länge. Så jag skickade ett kryptiskt meddelande via Ansiktsboken, jag använde lite av hans ord fi meddelanet för att göra det hela lite snyggare. Det var även ett litet test för att se hur bra han kommer ihåg våra tidigare konversationer. Att upprätta sånna här små tester är något jag har kommit på mig själv med att göra, bra eller inte vet jag inte om det är. Givetvis blir jag väldigt glad när de jag tycker om klarar testen, men det här är kanske något som försvinner med min nya självkänsla. Men i alla fall, det var rätt sent och jag hade inte tid att sitta och vänta på något svar, jag hade verkligen velat sitta där och klicka på uppdatera hela natten igenom bara för att få se den där lilla ettan dyka upp, ettan som visar att man har ett nytt meddelande i inboxen. Som tur var lockade de nya rea-böckerna och sängen förmycket. Jag menar, det finns ingenting som säger att han faktiskt kommer att svara...

Så jag sparade det till nu. Alla bloggar som jag annars brukar läsa först fick vänta och direkt in på Ansiktsboken. Inbox (1). Och ja, meddelandet var från honom. Han förstod inget alls och tycket att jag kunde skicka ett SMS istället och gav mig sitt nummer. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på, allt jag hade planerat att säga fungerar bara på chattprogrammet. Nu måste jag spendera flera timmar med att skriva det perfekta meddelandet på ett begränsat antal nedslag. Jag märker att jag inte kommer att kunna skriva något på uppsatsen idag heller, nu blev det inte alls som jag har tänkt mig och det kommer att krävas en hel del planering. Eller så har kanske Mia Törnblom några förslag på hur man ska lösa den här situationen. Eller så slänger jag bara iväg något och hoppas på det bästa. Klurigt beslut det där.