Är det inte lite märkligt?

Efter att ha träffats så få gånger, att en människa kan ha så stort inflytande över ens liv. Eller var det bara tanken på att det var han som kunde förändra mitt liv på ett ögonblick som gjorde allt lite mer attraktivt? Man vet inte riktigt. Men man kan nog inte komma ifrån att det är himla mysigt att ligga i sängen sent om natten och planera resten av året med någon som sedan sakta viskar 'jag saknar dig så himla mycket'. Det är fint. Eller att det är någon som ringer kl fyra när hjärnan har saktat ner till snigelfart och allt känns allmänt segt. Någon som ler i telefonen och fler planer görs upp.

Helgen har varit ett virrvarr av vodkadrinkar, kramar och ett nästan konstant magont. Men det senare kommer nog att gå över när jag börjar äta regelbundet igen. Men just nu känns det inte så passande.

Är det inte lite märkligt? Jag är inte alls nöjd med att han bara klev in i mitt liv, tog med mig till en snabbvisit på molnen för att sen bara släppa, på alldeles för hög höjd. Jag tackar min intensiva studier av katter som faller eftersom jag landade nästan perfekt på alla tassarna. Behöver jobba lite på tekniken, men nästa gång går det säkert perfekt och jag kommer att slippa alla obehagligheter.

Off to the bank for some work!

Det mest ironiska av allt

I horoskopet hos DV:

"Om du är singel är det troligt att du träffar ditt livs partner nu..."

Once again a total monster

Jag håller på och faller handlöst och totalt för någon. Det skrämmer mig, det bubblar i magen och axlarna vill dra sig upp mot öronen och en liten klump finns i halsen. En evig önskan om hans händer och blick. Hans röst och skratt. Jag väntar i evighetslånga stunder på hans meddelanden, att hans nummer ska dyka upp på mobilskärmen.

Men ikväll vägrar det att uppenbara sig. Det kommer inga svar på mina meddelanden. Klumpen växer sig större i halsen och blicken blir vild och stirrig. Hittar på ett tusen olika ursäkter till varför och två tusen olika situationer där jag borde bettet mig annorlunda. Alltid samma slutsats; han är helt utanför min liga och ångrar allt han sagt efter att umgåtts med mig i tre dagar. Nu när han sett den verkliga jag.

Varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?