Mitt år enligt Elle

Arbete/ekonomi

Under våren får du möjlighet att prova nya utmanande men tids­krävande uppgifter. Du känner dig förvirrad av all positiv respons som du plötsligt får. Ekonomin blir stark under höstmånaderna och du kan unna dig något onödigt och dyrt.

Kärlek/relationer

Är du singel kan du räkna med ett intressant 2008. Du kommer att möta många nya spännande människor och du saknar inte tillfällen till romans. Har du en etablerad relation får den en nytändning i november. Den grå vardagen är som bortblåst och du inser att ditt förhållande är både spännande och romantiskt.

Hälsa/skönhet

Unna dig egen tid i år. Du har för lätt att hjälpa andra och glömma dig själv. Stäng av alla telefoner, köp en onödigt dyr badolja och skäm bort dig själv.

Resor

Under april har du möjlighet att göra en längre resa. Det mesta hänger på om du verkligen kan koppla av när du är borta så länge. Om du hela tiden oroar dig för jobbet så kan du lika gärna stanna hemma.

Boende

Året handlar om att skapa ett hem. För dig är det viktigt med kvalitet och värme. Du vill ha en plats där du kan umgås, slappna av och bara vara.

Planer som blir lite senarelagda

Typiskt. Inte gick jag upp direkt när klockan gick igång, inte idag heller. Fast jag bestämmer mig för det varje kväll. 'Imorgon ska jag gå upp direkt, tänk vad mycket jag kommer att hinna med då'. Men alltid blir det densamma ursäktsramsan som vrider sig in mellan mina beslutsamma tankar och gör dem så veka. Det är så varmt under täcket och jag behöver ju faktiskt inte gå upp just nu, den här sekunden. Jag kanske kan skylla allt på Johan som bestämde sig för att göra illa handleden på träningen igår och var tvungen att sitta på sjukhuset hela natten, givetvis ställer jag upp på hans sms-krig med uppmuntrande ord och sms-händer som smeker hans lockiga hår. Inte kan jag mitt i avsluta det hela för att sova, låter väldigt egoistiskt.

Så nu sitter jag här, läser mina morgonbloggar och äter frukost fast jag igår planerat att jag redan nu skulle vara påväg till skolan på min gula cykel. Jag antar att det inte går mycket fortare för att jag sitter här heller. Dags att ta tag i saker!

Idag är det tisdagen den 12:e februari, vilket betyder uppläggning klockan 15. Äntligen! Känns helt okej ända tills jag tänker på det engelska ordet av uppläggning, defense. We are going to defend our thesis today. Då känns det i magen och leendet smälter bort ganska snabbt.

I'm on a roll here

Tentan är klar, presentationen ligger klar och sparad på Michaels dator redo att visas upp för kritiska granskare. Det enda som saknas för en fulländning är genrepet, men det kommer imorgon. Håll tummarna för att opponenterna inte har hittat de fel som vi har hittat och inte har insett svagheten i vår hypotes som vi upptäckte idag...

Michael bjöd på lunch och sen kunde vi sitta några timmar till i skolan. Vid fem hörde Christian av sig och ville fika och givetvis behövde jag fylla på mina sockerreserver. Det behövs vilken tid som helst på dygnet i och för sig... Två timmar fyllda med allt och ingenting.

Men nu är det dags att ta skriva de där mailen som aldrig blir av men som borde har blivit skickade redan förra veckan. Men jag antar att det är bättre med sena mail än inga alls.

Veckans träning är planerad och allt ska bli så mycket enklare med en träningsvän som är sjukt motiverad. Så det har börjat riktigt bra så det är bara att hoppas att det håller i sig nu.

One down, two to go

Jodå, jag gjorde det. Jag klarade min första deltenta i företagsekonomin som jag läser på distans. Skönt att ha det avklarat och så tidigt på morgonen med. Ska bli så skönt att få lämna tillbaka alla böcker som jag har haft hemma sen augusti.

Nu blir det en snabb dusch och sen vidare till skolan för att göra iordning vår powerpoint till uppläggningen imorgon.

Nu är biljetten köpt och steget mot min fantastiska resa till staterna är mindre. Nu har jag ju en tid då jag ska åka dit och en då jag kommer hem igen. Det kommer att bli ett fantastiskt äventyr och ett stort steg i mitt liv. För att inte tala om en belöning för att jag har tagit mig igenom 16 år av skola.

Precis efter att jag tryckt "beställ" och allt var inknappat och pengar dragna från mitt Visa var jag tvungen att skicka galna mail till de som jag ska hälsa på. Har redan fått svar från Sara och hennes mail var lika galet entusiastiskt som mitt. Det värmer fint.

Något annat som la sig som en filt över allt var smset från Johan, ett internskämt som vi kom på en kväll när vi låg och fnittrade i soffan och han strök mig över håret för att få väggen att röra sig bortåt, så att jag inte skulle springa in i den. Och Julia förstås. Hon är bra på alla sätt och en så förvirrad människa att till och med jag känns välidigt organiserad i jämförelse. Jag vill vara där och reda ut allt med henne, se till att hon får allt på rätt köl igen.

Men nu är det dags att stänga ner allt, sluta flörta och gå och sova. Tenta imorgon från kl åtta. Tungt att gå upp så tidigt. Hur ska jag palla ett vanligt liv då man måste gå upp så tidigt varje dag? Nej tack, hemmafru var det va?

I protest

I ren protest har min kropp sagt ifrån, ingen semester inget plugg. Jag är yr och kan precis gå fram och tillbaka till Ica utan att vilja kräkas. Så jag har legat stilla hela helgen. Sett på menlösa program och ätit en hel del proteiner.

Imorgon är det dags för FEK tentan som jag inte har pluggat till, men med lite tur kan det kanske gå. Sen är det bara att ta tag i allt annat som ska fixas under veckan. Men närmast så står en sen fika med lovely Julia. Så bra att hon är tillbaka från Thailand nu och att hon bor nästan granne med mig. Riktigt fint.

Nya löften har börjat ta form i mitt huvud och jag ska testa på dem först innan jag tänker bekänna dem, man vill ju inte medge ett misslyckande...

När jag igår cyklade hemmåt kände jag mig ganska nöjd med dagen. Hade lyckats hitta de där uträkningarna som jag trodde skulle lösa hela FEK A-tentan och att dagen idag skulle gå som en dans. Men enligt Murphys lag är det så att allt som kan gå fel, kommer att gå fel.

Givetvis var det inte bara de uträkningarna jag hittade igår. Det är massor med saker som jag inte har lärt mig ännu och viljan att lära mig dem är faktiskt minimal. Hela den här oviljan skulle kunna vara en reaktion på att jag ännu inte ätit någon lunch eller helt enkelt en reaktion på att jag är trött på det mesta. Jag gör precis som man ska, men lyckas inte. Blir lätt sur på sånt, ännu lite surare blir jag på att det tar så himla lång tid att hitta alla svaren, men jag antar att det är saker som man får ta för att inte ha pluggat något under terminen...

Nu ska jag gå en trappa ner för att värma min lunch, ta några andetag och försöka igen. Sitta hela natten om det ska vara så. För imorgon vill jag att allt ska gå som på en dans!

Kakpoäng

Får märkliga reflektioner vid inte fullt så märkliga tillfällen. Insåg just att jag nog inte kan tänka mig att dela min vardag med någon just nu. Inte ens en katt.

Efter att lägenheten har varit invarderad av en katt i två veckor uppskattar jag nu ensamheten och befrielsen från denna uppmärkstörstande varelse. Det är bara me, myself and I. Det är perfekt. Hur skulle det då gå att dela min lägenhet med en annan människa om jag inte ens kan få det att fungera ihop med en katt?

Summan av min reflektion; jag har nu uppnått det stadium i livet då jag faktiskt gillar att vara ensam och utan seriösa relationer. Dit trodde jag aldrig att jag skulle nå.

Kakpoäng?

Ibland

Ibland när någon går förbi i korridoren utanför låter det som det knackar på min dörr. Som om den som just gick i korridoeen stannade utanför min dörr och knackade. Jag blir tyst som en mus, stirrar förskräckt på min dörr för att sen känna hjärtat slå dubbla slag, lite som när man får en överraskning. Vem kan det vara? Hur kom de förbi ytterporten? Är frågor som snabbt kommer och går i mitt huvud. Men snart öppnas en dörr längre bort och jag inser att det inte alls var mig de ville överraska, utan hade faktiskt ett utsatt möte med någon annan.

Happ, nästa gång kanske...

Böcker

Mitt i det fascinerande programmet Lyxfällan (lika fascinerande som Du blir vad du äter och andra tjockisprogram) kommer hjärtsnörpet, när var det det där programmet på 4+ började? Var det klockan 20? Nää, isåfall har jag missat det. Besvikelsen är total när jag griper efter fjärrkontrollen och trycker mig fram mellan kanalerna. Givetvis ligger kanalen på sista platsen, plats 14. Så där jobbigt att det inte går att trycka på sifferknapparna heller. Ångesten är total. Men ibland är det så bra att turen är med en. Antikdeckarna. Det måste betyda att det inte alls började klockan åtta. Nio måste det vara då. Perfekt. Programmet som bara ska handla om en av mina stora passioner, böcker. Läckberg och Rudberg. Men redan i inledningen får jag syn på något jag inte alls gillar, böcker som jag föraktar en smula, utan ens ha läst dem. Böcker som jag sorterar in i samma fack som Danielle Steel och deckare. Skräp och oseriös litteratur, fjant utan någon sorts intelektuell utmaning.
De rekomenderar sina egna favoriter och det var där jag spottade boken som sticker i mina ögon, Marian Keyes. Läckberg rekomenderar bara deckare, varför är jag inte överraskad?

Vad grundar sig detta förakt i? Första mötet med Danielle Steel skulle kunna vara den bidragande orsaken. Min mamma fick boken i födelsedagspresent av min faster, jag kan ha varit 16 år och läste ut den ganska snabbt och hela tiden med tanken på att jag skrev en liknande snyfhistoria när jag gick i sexan. Flicka möter pojke, det uppstår komplikationer, de får varandra och han dör i en olycka precis när de har hittat varandra och börjat planera ett framtida liv ihop. Nej tack. Det ska till något mer för att jag ska ta historien till mitt hjärta och längta till den där stunden på kvällen då jag äntligen får lägga mig och läsa fortsättningen. I somras läste jag boken Små gula citroner och den fick snabbt hamna i Danielle Steel-klassen. Så uppenbar och fantasilös, oengagerad. Jag dömer också folk efter vad de läser, det är inte någon bestånde dom, men det finns alltid där.

Den enkla frågan

Den allra enklaste frågan triggade mig till max. Min vän Milla frågade hur är det? och jag tänkte väl svara som vanligt, utan att tänka efter, precis så där som man gör "bra, hur är det själv?". Så där utan att reflektera. Men istället börjar fingrarna att löpa amok över tangenterna och jag spyr ut saker som jag inte satt ord på förut.

Det är stressigt här, ångest på hög nivå. C-uppsatsen vägrar att ta den formen som jag vill att den ska ha och det går långsamt. Framtiden knackar på dörren och vill in, men jag vägrar att släppa in den. Jag vill INTE sluta plugga och börja jobba. Jag vill sitta instängd här för alltid och bara göra en massa skumma statistiska formler. Det finns andra faktorer som inte vill ta den form som jag vill att den ska. Jag vill så mycket och lite till, men det är inte mycket som sammarbetar just nu. Lite kaos...

Jag kommer på mig själv med att vara helt stirrig och försöker lätta upp stämningen lite med ett glättigt:

Men det ordnar sig kanske snart. Jag håller tummarna.




Hur är det själv?

Reflektioner

Under de senaste fyra åren har jag träffat och bott tillsammans med två olika pojkar, båda charmerande på olika sätt, båda sagorna slutade ändå på väldigt liknande sätt. Men det är inte det som jag kommit på utan nu när jag hoppas att jag håller på att inleda något nytt som jag märkt att de alla tre har samma hyss för sig när de ska somna. De rör lite på ena benet så att de gungar (och hela sängen med dem). Jag frågar vad det ska vara bra för (jag som måste ha kolsvart, knäpptyst och totallugnt när jag ska somna). Han ler med stängda ögon medan förmiddagen lyser över den mjuka kinden. "Det är lugnande". Mitt hjärta smälter lite och jag fortsätter att läsa. Han kryper närmare, lägger armarna om mig och väntar på att jag ska bli klar.

Förlåt, men det var en fin helg och han är en vacker pojke.

Jag är besatt

Jag räknar, planerar, sätter upp mål och drömmer. Jag har, för en vecka eller två i alla fall, blivit besatt av min träning. Vilket känns otroligt skönt, för det är något som jag alltid velat vara. På gränsen till beroende. Vilken känsla det är när man känner att löpslingan lockar och viskar konstant istället för att vara ett onödigt ont. Jag måste begränsa mig för att inte plötsligt en dag upptäcka att kroppen inte vill längre. Jag lockar och leker under min runda medan Lars Winnerbäck, Kent, Three Days Grace och Avril Lavigne hejar på och stöttar.



Det största problemet för tillfället är hur jag ska lägga upp min träning. Målet är Tjejmilen om 348 dagar. Jag har hittat ett 22 veckorsprogram (finns i 4 nivåer) som kan vara något. Men när jag läste närmare tyckte jag att en löprunda på 20 minuter inte är så mycket när jag vet att jag kan springa i ett behagligt tempo i 40 minuter. Så genast uppgraderade jag mig till nivå 3 men som verkade en aning hårt. Jag är alltså en 2½.

Men å andra sidan, om jag börjar lite lägre så kanske jag kan hålla kvar min lust längre istället för att gå ut för hårt och tappa suget. Sen har jag också tid, om jag börjar nu, med att uppgradera mig till nivå 3 efter de första 18-19 veckorna på nivå 2.

En spontan

Jag återupptäckte glamouren i mitt puder.


Fab!

Things I need to learn someday

Något som kan förstöra en otroligt rolig partykväll är att vara i sällskap med två puttenuttiga par. Idag är det inte alkoholen som är det värsta heller. De tog mig verkligen ner till botten, jag är faktiskt lite arg på dem (och givetvis mig själv med) eftersom de inte kan släppa varandra för en minut för att umgås med resten av sällskapet, som tyvärr i det här fallet bara var jag...

Men jag hoppas att jag lärt mig nu och som belöning vill jag åka hem till mitt andra hem och kramar på min bättre hälft Maria.

Små citroner gula

Jag pinar mig igenom den, varför vet jag inte. Men har jag väl börjat på en bok får jag en sånt tvång med att också läsa ut den. Jag var tvungen att leta efter recensioner på boken för att se vad andra tyckte om den.

"Hon ger sina karaktärer värme och liv genom att de är så lätta att
identifiera sig med. Och det är underbart." Nerikes Allehanda

Skojar de med mig?! Huvudkaraktären är en dörrmatta som mesar sig genom livet och handligen är lam, dessutom helt osympatisk och väldigt långt ifrån en verklighetstrogen karaktär. De andra karaktärerna kunde jag inte hålla isär eftersom de inte fanns något som skillde dem åt eller utmärkte dem.

"Det är lättillgängligt, lättläst och framför allt roande." Borås Tidning

Roande?! Var och när? När hon gång på gång skäller ut sin nya granne och nervärderar honom dag efter dag? När hon beskriver hur många gäster de haft på restaurangen? Hennes lama wannabe-vän och hennes ragg? Spare me! Och vad är poängen med boken?

Lipgloss

Jag försökte få någon ordning på min kaosartade sminksamling och insåg att jag hade hur många olika läppglans, men kunde ändå komma på att jag saknade några. Så nu har mina laster blivit utökade med läppglans. Jag känner mig rätt glad och nöjd, det var ett bra val av last tycker jag. Så just nu ser listan ut som följande:
* Väskor
* Jackor
* Skor
* Ljuslyktor och ljus
* Böcker som ser bra ut i bokhyllan
* Läppglans

Drömläppglanset just nu är Dior Addict Lipgloss. Men just nu är jag alldeles för snål för att betala 250kr för ett glans. Tänk vad många H&M-glans jag skulle kunna få för den summan. Eller tuggummin.

Imorgon har jag halva reapriset på Wedins. Kanske kommer en vacker väska med mig hem då. Jag måste ju även underhålla mina andra laster så att de inte känner sig mindre värda nu när de har fått sällskap.

En upptäckt

Under en spontanpromenad till Försäkringskassan och min underbara gamla korridor kom jag på att jag borde gå till biblioteket. Varför var jag inte där oftare? Varför var jag inte där oftare när jag bodde granne med det? Jag tog min vän under armen och promenerade dit. Till min häpnad fanns där en massa böcker som jag ville läsa, vilket egentligen inte borde förvåna mig. Jag har sen i måndags avverkat Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och lyssnat på 3 CD-skivor med italienska fraser. Jag städar och pratar italienska ihop med min DVD-spelare, alltid med fönstret öppet.

Jag mår bra när solen skiner, jag känner mig kulturell i min nya upptäckt. Läser och läser, planerar och planerar. Nu lyssnar jag på Pär Lagerkivsts Dvärgen och läser Parfymen - en mördares historia av Patrick Süskind. Dvärgen är ännu ett steg i min allmänbildning, lite av ett måste, men Parfymen, vilken bok! Jag är totalt fångad, vill flera gånger om dagen gå och lägga mig för att få läsa den. Men tyvärr hindras jag av tråkiga saker som matlagning och städning. Jag mår bra här i Jönköping, jag kan välja precis vad jag vill göra och när jag vill göra det. Knappt någon kontakt med omvärlden, internet har blivit ett ont måste. Men nu ska jag tillbaka till verkligheten, tillbaka till hemstaden. Telefonsamtal ska göras och nya riktlinjer göras upp. Men jag kommer tillbaka och det fyller mig med en härlig längtan.

Och mitt i allt elände...

När jag tänker efter så skiner solen ute och det reducerar verkligen allt det miserabla. Jag har tagit min morgonpromenad, ätit min grapefrukt dränkt i solsken och går runt och spänner mig i min systers gröna träningstop. Kan inte låta bli att tycka att mina armar är sjukt snygga när de är lite spännda och min mage är verkligen perfekt.

Imorgon ska jag baka chokladkaka enligt Viktväktarnas metod. Det kan nog bli en spännande dag.

Huvudvärk och maraton

Söndag och huvudvärk hela dagen efter ett för stort intag av... allt. När ska jag lära mig att sluta blanda. Det var öl, vin (både vitt och rött) och som en avslutning, en Frozen Vanilla. Men jag var i gott sällskap av två av mina äldsta vänner. Långt efter tio blev mitt liv utrett och analyserat. Varför jag fick tilläggsnamnet "the Player" i Finland och mitt missbruk av det andra könet.

Söndagar med huvudvärk brukar jag vanligtvis spendera framför TVn och det har jag gjort, förutom att jag nu tittar på högkvalitativ TV, Sex and the City. Jag upptäckte när jag städade att jag hade alla säsongerna, så startade mitt maraton. Det enda jag saknar är en lugn lägenhet i favoritstaden och kanske en god vän i soffan.