Böcker

Mitt i det fascinerande programmet Lyxfällan (lika fascinerande som Du blir vad du äter och andra tjockisprogram) kommer hjärtsnörpet, när var det det där programmet på 4+ började? Var det klockan 20? Nää, isåfall har jag missat det. Besvikelsen är total när jag griper efter fjärrkontrollen och trycker mig fram mellan kanalerna. Givetvis ligger kanalen på sista platsen, plats 14. Så där jobbigt att det inte går att trycka på sifferknapparna heller. Ångesten är total. Men ibland är det så bra att turen är med en. Antikdeckarna. Det måste betyda att det inte alls började klockan åtta. Nio måste det vara då. Perfekt. Programmet som bara ska handla om en av mina stora passioner, böcker. Läckberg och Rudberg. Men redan i inledningen får jag syn på något jag inte alls gillar, böcker som jag föraktar en smula, utan ens ha läst dem. Böcker som jag sorterar in i samma fack som Danielle Steel och deckare. Skräp och oseriös litteratur, fjant utan någon sorts intelektuell utmaning.
De rekomenderar sina egna favoriter och det var där jag spottade boken som sticker i mina ögon, Marian Keyes. Läckberg rekomenderar bara deckare, varför är jag inte överraskad?

Vad grundar sig detta förakt i? Första mötet med Danielle Steel skulle kunna vara den bidragande orsaken. Min mamma fick boken i födelsedagspresent av min faster, jag kan ha varit 16 år och läste ut den ganska snabbt och hela tiden med tanken på att jag skrev en liknande snyfhistoria när jag gick i sexan. Flicka möter pojke, det uppstår komplikationer, de får varandra och han dör i en olycka precis när de har hittat varandra och börjat planera ett framtida liv ihop. Nej tack. Det ska till något mer för att jag ska ta historien till mitt hjärta och längta till den där stunden på kvällen då jag äntligen får lägga mig och läsa fortsättningen. I somras läste jag boken Små gula citroner och den fick snabbt hamna i Danielle Steel-klassen. Så uppenbar och fantasilös, oengagerad. Jag dömer också folk efter vad de läser, det är inte någon bestånde dom, men det finns alltid där.

Den enkla frågan

Den allra enklaste frågan triggade mig till max. Min vän Milla frågade hur är det? och jag tänkte väl svara som vanligt, utan att tänka efter, precis så där som man gör "bra, hur är det själv?". Så där utan att reflektera. Men istället börjar fingrarna att löpa amok över tangenterna och jag spyr ut saker som jag inte satt ord på förut.

Det är stressigt här, ångest på hög nivå. C-uppsatsen vägrar att ta den formen som jag vill att den ska ha och det går långsamt. Framtiden knackar på dörren och vill in, men jag vägrar att släppa in den. Jag vill INTE sluta plugga och börja jobba. Jag vill sitta instängd här för alltid och bara göra en massa skumma statistiska formler. Det finns andra faktorer som inte vill ta den form som jag vill att den ska. Jag vill så mycket och lite till, men det är inte mycket som sammarbetar just nu. Lite kaos...

Jag kommer på mig själv med att vara helt stirrig och försöker lätta upp stämningen lite med ett glättigt:

Men det ordnar sig kanske snart. Jag håller tummarna.




Hur är det själv?

Reflektioner

Under de senaste fyra åren har jag träffat och bott tillsammans med två olika pojkar, båda charmerande på olika sätt, båda sagorna slutade ändå på väldigt liknande sätt. Men det är inte det som jag kommit på utan nu när jag hoppas att jag håller på att inleda något nytt som jag märkt att de alla tre har samma hyss för sig när de ska somna. De rör lite på ena benet så att de gungar (och hela sängen med dem). Jag frågar vad det ska vara bra för (jag som måste ha kolsvart, knäpptyst och totallugnt när jag ska somna). Han ler med stängda ögon medan förmiddagen lyser över den mjuka kinden. "Det är lugnande". Mitt hjärta smälter lite och jag fortsätter att läsa. Han kryper närmare, lägger armarna om mig och väntar på att jag ska bli klar.

Förlåt, men det var en fin helg och han är en vacker pojke.

Jag är besatt

Jag räknar, planerar, sätter upp mål och drömmer. Jag har, för en vecka eller två i alla fall, blivit besatt av min träning. Vilket känns otroligt skönt, för det är något som jag alltid velat vara. På gränsen till beroende. Vilken känsla det är när man känner att löpslingan lockar och viskar konstant istället för att vara ett onödigt ont. Jag måste begränsa mig för att inte plötsligt en dag upptäcka att kroppen inte vill längre. Jag lockar och leker under min runda medan Lars Winnerbäck, Kent, Three Days Grace och Avril Lavigne hejar på och stöttar.



Det största problemet för tillfället är hur jag ska lägga upp min träning. Målet är Tjejmilen om 348 dagar. Jag har hittat ett 22 veckorsprogram (finns i 4 nivåer) som kan vara något. Men när jag läste närmare tyckte jag att en löprunda på 20 minuter inte är så mycket när jag vet att jag kan springa i ett behagligt tempo i 40 minuter. Så genast uppgraderade jag mig till nivå 3 men som verkade en aning hårt. Jag är alltså en 2½.

Men å andra sidan, om jag börjar lite lägre så kanske jag kan hålla kvar min lust längre istället för att gå ut för hårt och tappa suget. Sen har jag också tid, om jag börjar nu, med att uppgradera mig till nivå 3 efter de första 18-19 veckorna på nivå 2.

En spontan

Jag återupptäckte glamouren i mitt puder.


Fab!

Things I need to learn someday

Något som kan förstöra en otroligt rolig partykväll är att vara i sällskap med två puttenuttiga par. Idag är det inte alkoholen som är det värsta heller. De tog mig verkligen ner till botten, jag är faktiskt lite arg på dem (och givetvis mig själv med) eftersom de inte kan släppa varandra för en minut för att umgås med resten av sällskapet, som tyvärr i det här fallet bara var jag...

Men jag hoppas att jag lärt mig nu och som belöning vill jag åka hem till mitt andra hem och kramar på min bättre hälft Maria.

Små citroner gula

Jag pinar mig igenom den, varför vet jag inte. Men har jag väl börjat på en bok får jag en sånt tvång med att också läsa ut den. Jag var tvungen att leta efter recensioner på boken för att se vad andra tyckte om den.

"Hon ger sina karaktärer värme och liv genom att de är så lätta att
identifiera sig med. Och det är underbart." Nerikes Allehanda

Skojar de med mig?! Huvudkaraktären är en dörrmatta som mesar sig genom livet och handligen är lam, dessutom helt osympatisk och väldigt långt ifrån en verklighetstrogen karaktär. De andra karaktärerna kunde jag inte hålla isär eftersom de inte fanns något som skillde dem åt eller utmärkte dem.

"Det är lättillgängligt, lättläst och framför allt roande." Borås Tidning

Roande?! Var och när? När hon gång på gång skäller ut sin nya granne och nervärderar honom dag efter dag? När hon beskriver hur många gäster de haft på restaurangen? Hennes lama wannabe-vän och hennes ragg? Spare me! Och vad är poängen med boken?

Lipgloss

Jag försökte få någon ordning på min kaosartade sminksamling och insåg att jag hade hur många olika läppglans, men kunde ändå komma på att jag saknade några. Så nu har mina laster blivit utökade med läppglans. Jag känner mig rätt glad och nöjd, det var ett bra val av last tycker jag. Så just nu ser listan ut som följande:
* Väskor
* Jackor
* Skor
* Ljuslyktor och ljus
* Böcker som ser bra ut i bokhyllan
* Läppglans

Drömläppglanset just nu är Dior Addict Lipgloss. Men just nu är jag alldeles för snål för att betala 250kr för ett glans. Tänk vad många H&M-glans jag skulle kunna få för den summan. Eller tuggummin.

Imorgon har jag halva reapriset på Wedins. Kanske kommer en vacker väska med mig hem då. Jag måste ju även underhålla mina andra laster så att de inte känner sig mindre värda nu när de har fått sällskap.

En upptäckt

Under en spontanpromenad till Försäkringskassan och min underbara gamla korridor kom jag på att jag borde gå till biblioteket. Varför var jag inte där oftare? Varför var jag inte där oftare när jag bodde granne med det? Jag tog min vän under armen och promenerade dit. Till min häpnad fanns där en massa böcker som jag ville läsa, vilket egentligen inte borde förvåna mig. Jag har sen i måndags avverkat Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och lyssnat på 3 CD-skivor med italienska fraser. Jag städar och pratar italienska ihop med min DVD-spelare, alltid med fönstret öppet.

Jag mår bra när solen skiner, jag känner mig kulturell i min nya upptäckt. Läser och läser, planerar och planerar. Nu lyssnar jag på Pär Lagerkivsts Dvärgen och läser Parfymen - en mördares historia av Patrick Süskind. Dvärgen är ännu ett steg i min allmänbildning, lite av ett måste, men Parfymen, vilken bok! Jag är totalt fångad, vill flera gånger om dagen gå och lägga mig för att få läsa den. Men tyvärr hindras jag av tråkiga saker som matlagning och städning. Jag mår bra här i Jönköping, jag kan välja precis vad jag vill göra och när jag vill göra det. Knappt någon kontakt med omvärlden, internet har blivit ett ont måste. Men nu ska jag tillbaka till verkligheten, tillbaka till hemstaden. Telefonsamtal ska göras och nya riktlinjer göras upp. Men jag kommer tillbaka och det fyller mig med en härlig längtan.

Och mitt i allt elände...

När jag tänker efter så skiner solen ute och det reducerar verkligen allt det miserabla. Jag har tagit min morgonpromenad, ätit min grapefrukt dränkt i solsken och går runt och spänner mig i min systers gröna träningstop. Kan inte låta bli att tycka att mina armar är sjukt snygga när de är lite spännda och min mage är verkligen perfekt.

Imorgon ska jag baka chokladkaka enligt Viktväktarnas metod. Det kan nog bli en spännande dag.

Huvudvärk och maraton

Söndag och huvudvärk hela dagen efter ett för stort intag av... allt. När ska jag lära mig att sluta blanda. Det var öl, vin (både vitt och rött) och som en avslutning, en Frozen Vanilla. Men jag var i gott sällskap av två av mina äldsta vänner. Långt efter tio blev mitt liv utrett och analyserat. Varför jag fick tilläggsnamnet "the Player" i Finland och mitt missbruk av det andra könet.

Söndagar med huvudvärk brukar jag vanligtvis spendera framför TVn och det har jag gjort, förutom att jag nu tittar på högkvalitativ TV, Sex and the City. Jag upptäckte när jag städade att jag hade alla säsongerna, så startade mitt maraton. Det enda jag saknar är en lugn lägenhet i favoritstaden och kanske en god vän i soffan.

Här då?

En tanke som slog mig när jag gjorde något annat inteligensbefriat. Det mesta som har skett, i det förflutna alltså, verkar alltid så skimrande och perfekt medan det som ska hända, framtiden alltså, är otroligt läskigt och farligt. Kanske är det bara jag som är sen att inse det men beror inte det mestadels på att vi har kontroll över det som redan har skett men är ganska maktlösa när det gäller framtiden.

Det lät mycket bättre i huvudet.

Jag behöver...

...ett jobb
...någon som vaktar på mig hela tiden och förhindrar mig från att göra dumma saker sent om nätterna
...inspiration
...en massa personliga brev som bara skriker: "jag är toppen, anställ mig!"

Men jag jobbar på det, jag finns på mer eller mindre varenda rekryteringssajt med väldigt utförliga CV:n.

Imorgon bär det av mot Vingåker och den nyöppnade porslinsoutleten där, om jag har tur och är en av de första 50 kunderna får jag en Ittala vas gratis. Tjohoo. Gimmi!

Och i ett trollslag

De utländska vännerna har flugit sin kos nu, flugit över pölen till det förlovade landet. Lite tomt och märkligt. Nu måste jag hitta på saker till mig själv att göra, bara för mig. Det är mycket svårare att rättfärdiga en brunch på café när man bara har sig själv som sällskap. Jag kan gott och väl äta de där gamla brödkanterna med den sista slurken av yoghurt, inget extravagant eftersom det bara är me, myself and I.

Fast å andra sidan, nu har jag bara har mig själv borde jag kanske ta hand om mig själv, unna mig det där lilla extra bara för att jag är ett sånt utmärkt sällskap till mig själv. Vilket i och för sig inte lär hända på ett tag eftersom jag har fått en ny noja; pengar.

Saker som jag ser fram emot

Behöver jag säga mer än så här: "Rengöring, peeling, ånga och grundlig porrengöring. Akupressur med aromessence/ampull, massage av ansikte, hals, dekolletage och axlar samt avslutande mask"?

Midsommar ser jag också fram emot, äntligen är vi på rätt köl igen och allt verkar gå enligt planerna.

Sitter och funderar på saker som jag kanske borde ta tag i. Jag vet att jag borde testa mina vingar på områden jag redan förkastat. Visst passerad jag alla mina (alla tre) svenskakurser med MVG i gymnasiet, men vad vet gymnasielärare om vad man egentligen kan? det har alltid legat och pyrt en dröm i mig, drömmen om att ffå skriva något som sedan publiceras. Men du vet, vara ihåg kommen för all framtid för att man åstadkommit något. Men inte kan man skriva saker utanför skolan? Skolan var fanns det alltid mallar som skulle följas och tydligen var jag ganska bra på att ta till mig de här mallarna, men om man skulle skriva fritt, hur skulle det bli då? Skriva om vilket ämne som helst, något som inte är en recension, referat eller argumenterande? Vet jag ens hur man gör?

Knäna vill skaka lite när jag tänker på det, vilket jag kan anse vara lite märkligt eftersom jag sällan darrar inför något annat som man borde darra för.

Men ändå sitter jag och funderar på om jag har något att delge världen, det tror jag egentligen inte, men min Maria får mig att tänka i andra banor och skickar uppmuntrande tillrop med jämna mellanrum. Kan jag tänkas ha tålamodet och inte vara sådär typiskt självkritiskt och inte radera det som blivit skrivet innan?

Inte just nu. Eller är det bara en undanflykt? Jag kanske borde testa? Om jag hade en fin anteckningsbok, då kanske jag skulle försöka. Kanske.

Nöjd?

Aldrig nöjd, aldrig nöjd
Mm...

Usch, hur kunde jag dejta det där?
Att jag trodde det skulle fungera
Det började bra, men sen efter nån dag
Försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i år och definitivt inte sista
Det brukar bubbla från start
Med spännande prat
Romantiska möten med kyssar

Men sen tröttna jag direkt
Vilken äcklig andedräkt
Hans irriterande tics
Han är royalist
Jag förtjänar faktiskt något bättre
Jag lovar, jag kan fixa vem jag vill
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så

Jag har verkligen provat med allt
Jag har träffat, för fan, hela världen
Från Paris till Shangai, slitna jeans och kavaj
Jag har till och med surfat på nätet
Men jag blir aldrig nöjd, nej, jag stör mig på allt
Han skriver så fult och han sjunger så falskt
Vilken läskig mustasch, alldeles för lat
Var är hans sinne för humor?

Nej, jag hittar ingenting
Ingen groda som blir min prins
Bara genomsnittsskräp, inte tillräckligt tät
Varför ska jag nöja mig med nåt mindre,
när jag vet jag kan fixa vem jag vill?

Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så

Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...

Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Dom har jobbat på bank, dom har rest överallt
Jag har gett alla den chans jag har kunnat
Dom har vart snygga, dom har vart rika
Dom har vart stygga, dom har vart dryga
Men inte nånstans har det funnits nån man
Som lyckats få mig att mjukna

(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel

(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så

(Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Mm...)
Dom har vart gamla, dom har vart unga
Dom har vart smarta, dom har vart dumma
För lång eller kort eller smal eller bred
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel

Aldrig, aldrig nöjd
Aldrig, aldrig, aldrig nöjd

-Veronica Maggio

Cravings

Mina cravings är splittrade över många områden.

Det är Bodyshops bronzer som blivit hyllad överallt, det är allehanda mode- och träningstidningar. Jag har cravings efter ett bibliotek fylld med kurslitteratur. Jag längtar efter mina vänner och mina fina lägenhet, jag vill fylla den med människor jag tycker om för att sedan vakna upp till en oändlig tystnad och massa tid för mig själv och mina böcker.

Men just nu är det saker som jag måste göra innan jag kan göra sånt som jag vill.

Ännu en dag

Jag tämjer katten, åker bil, pysslar sporadiskt och försöker röra på babyhullet. Allt i en bra mix med ansiktsmasker, SATC och shopping. Ett extra plus för den fina solbrännan som börjar ta form.

Själavård

Nationaldagen firades med en resa till huvudstaden och en kär vän. Grillning på kvällen med andra vänner. Mycket skratt och god mat. Det är sånt som ser till att själen läker efter ett tufft år. Sen att jag också spenderade en halv dag i Stockholm med att bara vandra runt och försöka hitta lite inspiration gjorde inte saken värre. Det var så bra att jag nog får se till att göra om det snart igen.

Tillför inget

Inspirationen är låg när solen skiner utanför fönstret. Solen lockar mer till glass i parken och shopping på H&M. Fin klänning till högtidsdagen imorgon blev det idag, Nationaldagen som ska firas i Stockholm med vänner och vännernas vänner. Naglarna är lackade och tågbiljetten planerad. Nu ska bara skor väljas ut sen är jag good to go.

Lyckan skulle vara total om jag kunde sluta strula till saker för mig själv och en viss man kunde höra av sig. Men annars är jag en väldigt nöjd med tillvaron. Skulle kanske bli ännu bättre om jag fick åka ner till Jkpg för lite kvalitetstid med mig själv. Det börjar krypa i skinnet på mig och saker ligger och tränger bakom ögonloberna. Lite tystnad och Frank Sinatra skulle göra susen.

Har också kommit till insikt om att den här bloggen är ganska meningslös, men det får den vara ett tag till. Den finns till för en orsak och den orsaken behåller jag för mig själv. Bloggen uppfyller i alla fall mitt syfte och jag får väl nöja mig med det innan jag kan börja tillfredsställa andra. Eller så tar jag helt enkelt bort den när syftet är helt uppfyllt. Antar att det också är något som jag ska ta beslut om i oktober, tillsammans med alla de andra livsviktiga besluten. Men det är fortfarande 3 månader tills dess. Jag kanske borde sätta mig ner och skriva en för och emot lista, det är inte alls min grej, men det kanske skulle fungera i det här fallet, i mitt tillstånd av total förvirring. Det är värt att ge det en chans.