Månadens fokus: badrummet

• Pumpflaskor från Muji till schampo och tvål
• Kakeldekor
• Vit färg
• sandpapper
• lack
• tvättställsunderskåp

För det perfekta badrummet önskar jag mig en massa saker. Men nog har jag kommit en bit, flaskorna står snyggt på rad, kakeldekoren har jag kommit halvvägs med. Sandpappret och lacken har gjort sitt med tröskeln. Jag önskar mig en vit-vit färg att måla på väggen där kaklet slutar istället för den vit-gula färgen som är där just nu.

Kakpoäng

Får märkliga reflektioner vid inte fullt så märkliga tillfällen. Insåg just att jag nog inte kan tänka mig att dela min vardag med någon just nu. Inte ens en katt.

Efter att lägenheten har varit invarderad av en katt i två veckor uppskattar jag nu ensamheten och befrielsen från denna uppmärkstörstande varelse. Det är bara me, myself and I. Det är perfekt. Hur skulle det då gå att dela min lägenhet med en annan människa om jag inte ens kan få det att fungera ihop med en katt?

Summan av min reflektion; jag har nu uppnått det stadium i livet då jag faktiskt gillar att vara ensam och utan seriösa relationer. Dit trodde jag aldrig att jag skulle nå.

Kakpoäng?

Ibland

Ibland när någon går förbi i korridoren utanför låter det som det knackar på min dörr. Som om den som just gick i korridoeen stannade utanför min dörr och knackade. Jag blir tyst som en mus, stirrar förskräckt på min dörr för att sen känna hjärtat slå dubbla slag, lite som när man får en överraskning. Vem kan det vara? Hur kom de förbi ytterporten? Är frågor som snabbt kommer och går i mitt huvud. Men snart öppnas en dörr längre bort och jag inser att det inte alls var mig de ville överraska, utan hade faktiskt ett utsatt möte med någon annan.

Happ, nästa gång kanske...

Böcker

Mitt i det fascinerande programmet Lyxfällan (lika fascinerande som Du blir vad du äter och andra tjockisprogram) kommer hjärtsnörpet, när var det det där programmet på 4+ började? Var det klockan 20? Nää, isåfall har jag missat det. Besvikelsen är total när jag griper efter fjärrkontrollen och trycker mig fram mellan kanalerna. Givetvis ligger kanalen på sista platsen, plats 14. Så där jobbigt att det inte går att trycka på sifferknapparna heller. Ångesten är total. Men ibland är det så bra att turen är med en. Antikdeckarna. Det måste betyda att det inte alls började klockan åtta. Nio måste det vara då. Perfekt. Programmet som bara ska handla om en av mina stora passioner, böcker. Läckberg och Rudberg. Men redan i inledningen får jag syn på något jag inte alls gillar, böcker som jag föraktar en smula, utan ens ha läst dem. Böcker som jag sorterar in i samma fack som Danielle Steel och deckare. Skräp och oseriös litteratur, fjant utan någon sorts intelektuell utmaning.
De rekomenderar sina egna favoriter och det var där jag spottade boken som sticker i mina ögon, Marian Keyes. Läckberg rekomenderar bara deckare, varför är jag inte överraskad?

Vad grundar sig detta förakt i? Första mötet med Danielle Steel skulle kunna vara den bidragande orsaken. Min mamma fick boken i födelsedagspresent av min faster, jag kan ha varit 16 år och läste ut den ganska snabbt och hela tiden med tanken på att jag skrev en liknande snyfhistoria när jag gick i sexan. Flicka möter pojke, det uppstår komplikationer, de får varandra och han dör i en olycka precis när de har hittat varandra och börjat planera ett framtida liv ihop. Nej tack. Det ska till något mer för att jag ska ta historien till mitt hjärta och längta till den där stunden på kvällen då jag äntligen får lägga mig och läsa fortsättningen. I somras läste jag boken Små gula citroner och den fick snabbt hamna i Danielle Steel-klassen. Så uppenbar och fantasilös, oengagerad. Jag dömer också folk efter vad de läser, det är inte någon bestånde dom, men det finns alltid där.

Den enkla frågan

Den allra enklaste frågan triggade mig till max. Min vän Milla frågade hur är det? och jag tänkte väl svara som vanligt, utan att tänka efter, precis så där som man gör "bra, hur är det själv?". Så där utan att reflektera. Men istället börjar fingrarna att löpa amok över tangenterna och jag spyr ut saker som jag inte satt ord på förut.

Det är stressigt här, ångest på hög nivå. C-uppsatsen vägrar att ta den formen som jag vill att den ska ha och det går långsamt. Framtiden knackar på dörren och vill in, men jag vägrar att släppa in den. Jag vill INTE sluta plugga och börja jobba. Jag vill sitta instängd här för alltid och bara göra en massa skumma statistiska formler. Det finns andra faktorer som inte vill ta den form som jag vill att den ska. Jag vill så mycket och lite till, men det är inte mycket som sammarbetar just nu. Lite kaos...

Jag kommer på mig själv med att vara helt stirrig och försöker lätta upp stämningen lite med ett glättigt:

Men det ordnar sig kanske snart. Jag håller tummarna.




Hur är det själv?

Reflektioner

Under de senaste fyra åren har jag träffat och bott tillsammans med två olika pojkar, båda charmerande på olika sätt, båda sagorna slutade ändå på väldigt liknande sätt. Men det är inte det som jag kommit på utan nu när jag hoppas att jag håller på att inleda något nytt som jag märkt att de alla tre har samma hyss för sig när de ska somna. De rör lite på ena benet så att de gungar (och hela sängen med dem). Jag frågar vad det ska vara bra för (jag som måste ha kolsvart, knäpptyst och totallugnt när jag ska somna). Han ler med stängda ögon medan förmiddagen lyser över den mjuka kinden. "Det är lugnande". Mitt hjärta smälter lite och jag fortsätter att läsa. Han kryper närmare, lägger armarna om mig och väntar på att jag ska bli klar.

Förlåt, men det var en fin helg och han är en vacker pojke.

Jag är besatt

Jag räknar, planerar, sätter upp mål och drömmer. Jag har, för en vecka eller två i alla fall, blivit besatt av min träning. Vilket känns otroligt skönt, för det är något som jag alltid velat vara. På gränsen till beroende. Vilken känsla det är när man känner att löpslingan lockar och viskar konstant istället för att vara ett onödigt ont. Jag måste begränsa mig för att inte plötsligt en dag upptäcka att kroppen inte vill längre. Jag lockar och leker under min runda medan Lars Winnerbäck, Kent, Three Days Grace och Avril Lavigne hejar på och stöttar.



Det största problemet för tillfället är hur jag ska lägga upp min träning. Målet är Tjejmilen om 348 dagar. Jag har hittat ett 22 veckorsprogram (finns i 4 nivåer) som kan vara något. Men när jag läste närmare tyckte jag att en löprunda på 20 minuter inte är så mycket när jag vet att jag kan springa i ett behagligt tempo i 40 minuter. Så genast uppgraderade jag mig till nivå 3 men som verkade en aning hårt. Jag är alltså en 2½.

Men å andra sidan, om jag börjar lite lägre så kanske jag kan hålla kvar min lust längre istället för att gå ut för hårt och tappa suget. Sen har jag också tid, om jag börjar nu, med att uppgradera mig till nivå 3 efter de första 18-19 veckorna på nivå 2.

En spontan

Jag återupptäckte glamouren i mitt puder.


Fab!

Things I need to learn someday

Något som kan förstöra en otroligt rolig partykväll är att vara i sällskap med två puttenuttiga par. Idag är det inte alkoholen som är det värsta heller. De tog mig verkligen ner till botten, jag är faktiskt lite arg på dem (och givetvis mig själv med) eftersom de inte kan släppa varandra för en minut för att umgås med resten av sällskapet, som tyvärr i det här fallet bara var jag...

Men jag hoppas att jag lärt mig nu och som belöning vill jag åka hem till mitt andra hem och kramar på min bättre hälft Maria.

Lipgloss

Jag försökte få någon ordning på min kaosartade sminksamling och insåg att jag hade hur många olika läppglans, men kunde ändå komma på att jag saknade några. Så nu har mina laster blivit utökade med läppglans. Jag känner mig rätt glad och nöjd, det var ett bra val av last tycker jag. Så just nu ser listan ut som följande:
* Väskor
* Jackor
* Skor
* Ljuslyktor och ljus
* Böcker som ser bra ut i bokhyllan
* Läppglans

Drömläppglanset just nu är Dior Addict Lipgloss. Men just nu är jag alldeles för snål för att betala 250kr för ett glans. Tänk vad många H&M-glans jag skulle kunna få för den summan. Eller tuggummin.

Imorgon har jag halva reapriset på Wedins. Kanske kommer en vacker väska med mig hem då. Jag måste ju även underhålla mina andra laster så att de inte känner sig mindre värda nu när de har fått sällskap.

En upptäckt

Under en spontanpromenad till Försäkringskassan och min underbara gamla korridor kom jag på att jag borde gå till biblioteket. Varför var jag inte där oftare? Varför var jag inte där oftare när jag bodde granne med det? Jag tog min vän under armen och promenerade dit. Till min häpnad fanns där en massa böcker som jag ville läsa, vilket egentligen inte borde förvåna mig. Jag har sen i måndags avverkat Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och lyssnat på 3 CD-skivor med italienska fraser. Jag städar och pratar italienska ihop med min DVD-spelare, alltid med fönstret öppet.

Jag mår bra när solen skiner, jag känner mig kulturell i min nya upptäckt. Läser och läser, planerar och planerar. Nu lyssnar jag på Pär Lagerkivsts Dvärgen och läser Parfymen - en mördares historia av Patrick Süskind. Dvärgen är ännu ett steg i min allmänbildning, lite av ett måste, men Parfymen, vilken bok! Jag är totalt fångad, vill flera gånger om dagen gå och lägga mig för att få läsa den. Men tyvärr hindras jag av tråkiga saker som matlagning och städning. Jag mår bra här i Jönköping, jag kan välja precis vad jag vill göra och när jag vill göra det. Knappt någon kontakt med omvärlden, internet har blivit ett ont måste. Men nu ska jag tillbaka till verkligheten, tillbaka till hemstaden. Telefonsamtal ska göras och nya riktlinjer göras upp. Men jag kommer tillbaka och det fyller mig med en härlig längtan.

Nu drömmer jag igen

Kan inte påstå att jag längtar bort härifrån. På något underligt sätt känns allt så himla hemtamt här, som om jag verkligen hör hemma här. Men ibland vill jag bara åka hem, inreda min nya lägenhet och bara sitta tyst. Låta mina strumpor ligga över golvet och disken stå i stora högar utan att någon klagar.

Sen vill jag förstås krypa upp i soffan, bli smekt över håret och kysst på kinden. Men just nu är det ganska sekundärt.

Dags att plugga lite till.

150

Jag är nu väldigt nöjd med svensk hockey. Känns ännu bättre att sitta och mysa i det största fiendelandet. Jag vill skrika från fönstret, men fortsätter att vädera aktier och annat viktigt medan jag i hemlighet ler och funderar ut kluriga kommentarer till finländare som jag kanske springer på någon dag. Dessutom går det ju att kommentera till nedan nämnda schwizare... Jag är en sån sucker. Varför ger jag alltid bort mitt hjärta till fel människor? Jag lär mig aldrig, men likväl ler jag.

Minä olen kissa.

Vanligt igen

Efter många berg-och-dalbaneturer och tömda burkar med alldeles för starkt innehåll är det nu den 2:a maj och allt ska vara som vanligt igen. Tentor på rad står och hotar mig, är inte det olagligt med hot?! Samtidigt som jag inte kan få mina vackra ur huvudet. De ler mot mig och håller mig hårt och följer med i deras svängar.
Men det var då, nu är det nu och allt är som vanligt igen. Dessutom är det bara 18 dagar kvar till hemresa. Men jag har hört att Schweiz ska vara riktigt vackert...

Hem

Massa saker avklarade och iväg skickade. Nu ska jag snart skicka mig själv hem till Sverige. Iofs bara Stockholm, men likväl Sverige. Jag har packat och städat, ojat mig över gårdagen som blev för blöt och ser med fasa på den kommande natten på båten. Åksjukepiller kanske hjälper?

Hem, hem, hem.

Ska träffa Micke och hans vänner. Ska bli så skönt.

Skulle bara säga det.

Flitig

Flitig ja, i alla fall lite. Låtsasflitig. Har tvättat en tvätt och skrivit en paragraf. Inget av det kommer jag särskilt långt med då jag behöver tvätta minst en maskin till och skriva minst två sidor till på mitt energi-projekt... Måste skynda mig också, för snart är det helg. Middag med Sandra ikväll, fest eller åka hem till Gina för att se på Ugly Netty. Imorgon är det gruppmöte med finansgruppen (hehe) och sen galen tysk fest. Söndag är bara söndag änsålänge förutom att det är fest på kvällen där med. Inte mycket tid över till att göra allt det där man måste göra.

Nästa vecka blir också en kort vecka eftersom vi drar till Stockholm på torsdagen och kommer hem söndag. Sen börjar Vappu och då finns det inte tid för något annat än det som rör vilt studentfestande. Japp, the partyanimal inom mig vill komma ut ett tag efter månader av stillasittande. Typ.

Ibland

När jag berättar för människor vad jag studerar frågar de ofta vad jag blir när jag är färdig. Ingenting brukar jag då svara för att sen snabbt tillägga att jag minsann ska bli statsminister och sen efter det gå i pension och bli hästuppfödare på heltid. Har inte just någon utbildning inom något av det förutom ett genuint intresse i både politik och allt som har med hästar att göra. Ibland funderar jag även på att ta någon kurs inom hästområdet, helst ett helt program. Tänk att få studera saker som man verkligen tycker om, som är en riktig passion. Kanske som belöning när jag fått mitt första riktiga jobb, eller så blir jag en av alla hobbyryttare där ute i landet. Vilket skulle passa mig med. Eller en annan plan: gifta mig rikt, jag kan tänka mig att det finns en del pengar i advokatbranschen, så Mr. SIFE-H ligger pyrt till för tillfället. Jag tror jag skulle bli en underbar hemmafru som skulle laga hans favoriträtter varje dag och se strålande ut varje dag när han kommer hem från jobbet. Under dagarna skulle jag fixa med hästarna och se till att allt går finfint där.

Det låter va?

Just det

Så har jag ju också kapat luggen lite, eller Crystal hjälpte mig. Så nu ligger den åt andra hållet, till vänster alltså. Helt annorlunda. Alldeles mesig blir den när man har haft i hårinpackning. Så mjuk och tramsig.

Nu ska jag laga grööt för första gången i mitt liv. Ska bli spännande och se om jag gillar det eller inte. Jag tror inte jag kommer att göra det, men ändå.

Dagen bästa på MSN: "waiting for u change ur mind and let me join u in the shower". Precis vad en flicka behöver höra ibland. Men tyvärr ångrade jag mig inte och han fick gott stanna där uppe på 8:e våningen medan duschen bara inhyste mig här på 3:e våningen. Viktigt! Varför jag duschade överhuvudtaget var för att jag, just jag, hade varit ute och hurtbullat mig i hela 40 långa minuter.

Beach 2007 här kommer jag!

Bild från Dublin, daaah...

Andra dagen på mitt nya liv

Mitt 79374329 nya liv. Japp. Den här gången går det ut på att inta äta så mycket socker. Mer fruk och grönsaker och förstås minst 8 glas vatten om dagen. Jopp. Sen om jag också kunde klämma in lite motion mellan varven skulle väl vara bra det med, men ett steg i taget. I alla fall, det här är min andra dag och än sålänge märker jag ingen skillnad. Jag vill se resultat nu!

Och jo, jag har viktigare saker för mig än att bara sitta här och fördriva tiden. Men inga roliga saker och då kan det gärna få vara en stund till. Ska svepa ett glas vatten till innan jag börjar. Mitt 5:e glas för dagen. Det tar sig. Guud vad fin jag kommer vara när jag kommer hem.

En sak mindre

Nu har jag skickat iväg min uppsats om Rysslands infrastruktur till min opponent. En sak mindre att tänka på, nu är det bara de där 20 000 andra sakerna kvar. Drömmen om ett liv är långt borta just nu. Allt känns väldigt långt borta, till och med Sverige. Mamma som alltid annars finns så nära är vid världens ände och lilla systern och brodern på samma ställe. Vännerna är på månen och kärleken, ja den finns inte alls. Därför gosar jag ner mig i sängen med Lars W och nickar åt hans sanningar medan jag ännu engång läser "Om sötvatten". Kanske ska jag senare göra vettiga saker. Kanske.