Brev som jag aldrig kommer att skicka

Hej Filip!

Under min resa till USA tog jag med mig min Lacoste-parfym och använde upp det sista av den. Det var en fin present och den fick mig alltid att tänka på din lägenhet och den kvällen jag skulle ut med Ida och hennes vänner. Jag använde mitt nya i.d. smink och du såg på tv och log. Det var en fin kväll. Som du sa en dag för ett tag sedan; vi hade det rätt bra. Backen var förstås ett problem, men kanske av den mindre sorten.

Lycka till nu med nya jobbet och livet i Stockholm!

Första dagen

Min första dag som hemmaboende. Jag överlevde. Det gick till och med bra och hade en massa saker att uträtta. Eller i alla fall två.

Adecco ringde om SEB:s aspirantprov. Logiktestet hade gått bra och de ville nu intervjuva mig. Så i augusti kommer jag ett steg närmare ett helt okej jobb. Rätt sweet. Jag är nöjd med att ha klarat mig bra på testet med. Det innebär att det faktiskt fanns mönster där jag såg dem. Inte illa alls.

Nytt

Det här skulle kunna vara veckan som innehöll 11 timmars flyttstädning, en massa packning som skulle ner i alldeles för små väskor och en kväll med strawberry daquiris i god väns lag. Det är veckan som kommer att bli ihågkommen som veckan då jag sa mina farväl till ett välkänt liv bland böcker, datorer och väldigt kära vänner. Men det skulle också vara veckan som blev starten på något nytt, det nya livet som kommer med äventyr och andra roliga utmaningar.

A lot of planning

Mailat CDON om en felaktig faktura, köpt en vit skjorta, kort telefoninterjuv med Adecco om SEB:s aspirantprogram, skickat C-uppsatsen till tryck och laddat upp den på DiVA och efter mycket om och men lyckats få ihop ett nyckelöverlämnande. Och nu fick jag så dåligt samvete att jag var tvungen att städa lite på övervåningen.

Kvar att göra är: göra klart D-uppsatsen, kompletteringsuppgift, städa hela lägenheten och åka till Stockholm för lite underbar semester och midsommarfirande.

Hjärtvärmare

Johan:

Stackars lilla rara.. skönt att det är bättre..

Är det inte lite märkligt?

Efter att ha träffats så få gånger, att en människa kan ha så stort inflytande över ens liv. Eller var det bara tanken på att det var han som kunde förändra mitt liv på ett ögonblick som gjorde allt lite mer attraktivt? Man vet inte riktigt. Men man kan nog inte komma ifrån att det är himla mysigt att ligga i sängen sent om natten och planera resten av året med någon som sedan sakta viskar 'jag saknar dig så himla mycket'. Det är fint. Eller att det är någon som ringer kl fyra när hjärnan har saktat ner till snigelfart och allt känns allmänt segt. Någon som ler i telefonen och fler planer görs upp.

Helgen har varit ett virrvarr av vodkadrinkar, kramar och ett nästan konstant magont. Men det senare kommer nog att gå över när jag börjar äta regelbundet igen. Men just nu känns det inte så passande.

Är det inte lite märkligt? Jag är inte alls nöjd med att han bara klev in i mitt liv, tog med mig till en snabbvisit på molnen för att sen bara släppa, på alldeles för hög höjd. Jag tackar min intensiva studier av katter som faller eftersom jag landade nästan perfekt på alla tassarna. Behöver jobba lite på tekniken, men nästa gång går det säkert perfekt och jag kommer att slippa alla obehagligheter.

Off to the bank for some work!

Det mest ironiska av allt

I horoskopet hos DV:

"Om du är singel är det troligt att du träffar ditt livs partner nu..."

Once again a total monster

Jag håller på och faller handlöst och totalt för någon. Det skrämmer mig, det bubblar i magen och axlarna vill dra sig upp mot öronen och en liten klump finns i halsen. En evig önskan om hans händer och blick. Hans röst och skratt. Jag väntar i evighetslånga stunder på hans meddelanden, att hans nummer ska dyka upp på mobilskärmen.

Men ikväll vägrar det att uppenbara sig. Det kommer inga svar på mina meddelanden. Klumpen växer sig större i halsen och blicken blir vild och stirrig. Hittar på ett tusen olika ursäkter till varför och två tusen olika situationer där jag borde bettet mig annorlunda. Alltid samma slutsats; han är helt utanför min liga och ångrar allt han sagt efter att umgåtts med mig i tre dagar. Nu när han sett den verkliga jag.

Varför är man alltid en jävla nybörjare på sånt här?

Ännu en resa bokad

På senaste tiden har jag rest runt en hel del, Linköping, Stockholm, Örebro, Norröping och Jönköping. Många turer har det blivit och många svenska pengar har blivit offrade för ett framtida jobb. Nu har jag bokat en resa endast på grund av en pojke. Han övertalade mig att fira Valborg med honom. Så nu bär det av till huvudstaden i morgonkväll. Innan dess ska uppsatsen vara näst intill klar så jag kan skicka in den och släppa tanken på den under helgen. Jag är sjukt motiverad att nu avlsuta nu.

Perfekt.

Sista dagen

Första dagen på den nya veckan, sista dagen innan tentan. Perfekt! Sen kan jag ha ledigt!
Jag bara skojade, efter tentan är det bara att sätta sig och hets-skriva på uppsatsen, köra in data i Excel och förhoppningsvis krånglar den inget och ger mig hyffsade resulat redan första veckan. Håll tummarna för mig för det kommer att behövas!

Jobba på banken ska jag också göra den här veckan 1½ dag, då går det bort men jag får i alla fall lite pengar till USA i sommar.

Jag har nog lyckats hitta svaret som ska hjälpa mig med mitt svintohår. På Lockigt.se finns en metod som går ut på att skippa schampo eftersom det torkar ut håret. Istället ska man tvätta med balsam och göra inpackningar med ett lite tyngre balsam. De bilder som finns upplagda på forumet är fantastiska! Givetvis går det inte med vilka produkter som helst, de ska vara fria från silikoner, proteiner och mineraloljor. Det är en hel vetenskap det där... De diskuterar också alternativa rengöringssätt för ansikte och kropp som går ut på att tvätta och smörja in sig med olja (vanlig oliv-, raps- och solrosolja). Det verkar också intressant. Men innan man slänger sig in i något sånt här känns det som om man vill göra slut på sina andra produkter först som är inköpta för säkert 1000-tals kronor.

Nu är det dags att gå iväg till min sista tenta-pluggsdag

Så trött

Jag fuskar med träningen och faller ihop av trötthet i soffan varje dag. Måste sova 20 minuter vid sju för att orka vara uppe till elva. Slarvar med maten och degar ihop ännu mera, hinner inte med allt som jag borde göra. Nu är det dags igen att omorganisera och motivera sig själv igen. Inte låta stressen hinna ikapp och ta över. Ta ett djupt andetag och få allt på rätt köl igen.

Då var det bestämt!

Redan helg?

Att ta en mini-weekend i början på veckan gör att det känns som måndag idag, fick mitt uppvaknande på lunchen då det serverades ärtsoppa och pannkakor. Det betyder att det är fredag imorgon. Min tid rinner ifrån mig men det fungerar rätt bra i alla fall. Åker hem till Örebro imorgon för att gå på Camillas 23-års fest. Tar med mitt fantastiska fodral, det verkar vara min lyckotass just nu, inte helt fel att sitta på får jag medge.

Resa, resa, resa.

Som tur är täcks min resekostnader upp av jobbet som jag ska göra imorgon. Perfekt med lite extra tilskott i kassan, speciellt nu efter en oväntad utgift. En oväntad stor utgift...

Åtta timmar i samma soffa

Steg upp kl 12 för att sen spendera åtta timmar i samma soffa. Bakis men jäkligt nöjd med lördagskvällen. Precis som den förra korridorsfesten blev också den här en succé, i alla fall för mitt självförtroende. I mitt underbara fodral, lockigt hår och djärv ögonskugga hade jag alla runt mitt lillfinger. Pratade med nya människor, gamla bekantskaper och mina kärlekar. Skrattade, tappade glas och kysstes med pojken som jag velat kyssa i tre år. Perfekt. För det tar jag gärna lite huvudvärk.

Imorgon åker jag och Michael till Stockholm! Längtar, längtar! Ska packa ner den fantastiska klänningen, den bör få chansen att göra succé i huvudstaden med.

Det fantastiska året 2008

Tre månader in på det nya året är det dags för den första kvartalsrapporten. Har livet blivit annorlunda jämför med förra året? Är jag annorlunda? Finns där drömmar som uppfyllts och finns det nya? Det hade varit jättespännande att kunna gå tillbaka för att se om så var fallet. Men jag är aldrig så tålmodig att jag några längre stunder klarar av att skriva ner sånt. Jag har den här bloggen och det är den enda information som går att få tag i. Jag vet att jag i mars befann mig i Helsingfors, trivdes som tusan och drömde lite om att få jobba på en bank. Det är i alla fall en dröm som jag kan stryka. Det får man nog allt se som en bedrift. Jsg sökte jobbet, jag gick på intervju, bad på mina bara knän och fick jobbet. Men nu vill jag vidare. Jag kan mera!

Om man ska se till saker som händer lite närmare i tidsrymden är det äntligen fest! Korridorsfest, helt perfekt. Sen blir det Stockholm igen på måndag fast med Michael den här gången och det känns fint att ha någon att hålla i handen hela tiden.

I did not!

Jag fick lite saker gjorda i dag i alla fall. Var på handledarmöte för D-uppsatsen, fixade med data i Excel och pratade med studievägledaren om min examen. Allt såg ut att vara under kontroll.

Var hemma vid fem, rekord den här veckan men så är det fredag också. Gick förbi Ica och köpte onyttigheter för 200kr. Öppnade chipspåsen så fort jag kom innan för dörren, rörde ihop en halv smet med kladdmuffins för att upptäcka att jag inte har några formar så jag äter upp smeten framför första säsongen av Sex and the City. Blandar god smet med low fat chips och sköljer ned med vatten för att sen somna i soffan till Singin Bee. Det där kan vi låtsas om som om det aldrig hänt... Men jag har en så bra ursäkt så den här kvällen kommer egentligen aldrig att ha hänt. Det enda som förstörde kvällen var Christian, ex-dejten, som undrar vart jag håller hus och om jag undviker honom. Well. Duuh. Han kommer att knäcka mig om han ska skicka meddelanden varje fredag tills jag flyttar härifrån i augusti...

Vad är det jag läser?

Läser på SvD om Reinfeldts besök på en gymnasieskola där ungdomarna ska ha skrikit "Hata, hata! Reinfeldt tar våra pengar". Det enda jag orkar tänka är "vad fint och omtänksamt av dem..." Det är precis sånt som gör att världen går vidare och det skapas en vacker sammanhållning i Sverge, en sammanhållning som bygger på kärlek och förståelse för människor. Men näää. Jag hoppas att detta endast var några få individers påhitt och att de andra följde med för att få någon sorts uppmärksamhet. Det är alltid skönare att säga saker i en stor grupp än att ensam framföra sin åsikt. Men å andra sidan, hade det varit på min gymnasieskola hade jag nog varit lite upprörd så röd som jag var då. Jag vill inte förringa någon alls, men ibland måste man se längre än till vad Aftonbladet eller Expressen skriver, man måste kritiskt granska deras "fakta" och överväga om det känns som rimligt. Klart att det inte går som på spår när den nya regeringen får arbeta i hård motvind och ändå så var det VI som röstade fram dem! Det är som att rösta i Melodifastivalen och sen klaga på att fel låt vann... Snälla, sluta. Gör något åt saken, rösta är ett bra tips. Skaffa mer information om vad den nya regeringen faktiskt har gjort och vad vi nu kan förvänta oss för verkan av det.

Bättring, ni är Sveriges framtid och det förväntas lite mer av er...

Skickat

Att klicka på 'Skicka'-knappen kan vara så otroligt svårt ibland. Det här var ett sånt tillfälle. Jag skickade nu iväg min traineeansökan till Danske Bank. Så nu är det bara att vänta och vänta och vänta.

Fick en liten aha-upplevelse idag när jag satt och gjorde hjärndöda kalkyleringar i Excel. Ni vet när Carrie i Sex and the City åker med Alexandr till Paris? Hur hon föreställer sig att det ska vara så otroligt romatiskt och fantastiskt. Visst är det så i början men det svalnar ganska fort och hon börjar längta tillbaka till sitt vanliga liv. Min resa till Stockholm i helgen var nog precis en sån Paris-resa. Jag hade byggt upp luftslott om hur det skulle ha varit och det var nog inte riktigt så det blev. Jag försökte hårt, myste ner mig i soffan, dressade om till mitt fantastiska fodral till middagen och var så charmerande som jag bara kunde. Han lagade musslor och pasta, limepannacotta med färska hallon och så hade han köpt lösviktsgodis. Visst låter det perfekt. Men det var detaljerna, hans jargong och tonlägen. Inte alls den charmör som jag kommer ihåg att han var. Därav den rätt matta stämmningen när jag kom hem. Men nu känns det lite bättre, nu när jag kan sätta ord och jämför med någon annans upplevelser.

Imorgon är det fredag och det kommer bli hur bra som helst.

Monster nyckelpigorna anfaller

Läste på SvD om monster nyckelpigorna som har upptäckts i Norge men jag vet inte riktigt vad de gör som är så farligt. Var dödligt rädd för mördarsniglarna när de kom, dödligt rädd för att de skulle äta upp mig. Det tog mig ett bra tag innan jag förstod att det inte var människor de åt utan växter... Men jag har lärt mig av det och nu kan jag ta det lugnt med nyckelpigorna, antagligen äter inte de heller människor. Det känns skönt. Men på norksa rekomendationer ska man slå ihjäl dem ögonaböj om man får syn på en.

Nu blev jag sugen på havregrynsgröt med hallon och blåbär i, ska nog springa iväg till Ica för att köpa det. Lika bra att ta tillvara på matlusten när den faller på. Fick också ett infall om att jag skulle ta mig neråt Friskis ikväll. Fab! Men tills dess ska många samtal avklaras, data ska omvandlas till matriser och in i SPSS för att generera perfekta resultat. Mitt personliga brev och CV ska också på granskning.

Fly away!

Resten av kvällen

Ett brev till Danske Bank har jag lyckats skriva ihop och väntar på feedback från min betrodda vän Maria som är lite av en ordkonstnär. Nu har jag blivit så sugen på det här att jag vill ha en plats i deras traineeprogram. Kan inte tänka mig något annat nu.

Har i alla fall klickat hem ett par sånna här skönheter i min storlek (stl 33 eller stl 1.5 som de faktiskt är). Helt galet. Jag kunde verkligen inte gå hela livet utan dem. De kommer hela vägen från England, får ser hur det fungerar. Men om det fungerar så bra som jag tror kan det här bli mitt livs köp. Det var ju faktiskt 20 procents rabatt på dem. Jag vill ha dem nu, nu, nu.

Personligt brev

Har länge haft på min to-do-lista att jag ska skriva en massa personliga brev och skicka ut till diverse traineeprogram. Idag tog jag mig i kragen och öppnade Word. Tomt. Jag blundade och öppnade snabbt ögonen igen, fortfarande tomt. Letar tips på nätet men det blir inte alls som jag vill. Till slut får jag låna ett brev och det är precis så som jag vill att mitt ska bli. Jag vrider och vänder på mig själv. Nu har jag en halv A4-sida som jag är rätt nöjd med men som jag vill att andra också ska tycka är bra. Jag antar att det är hela grejen... CV:t är en helt annan sak, tror jag i alla fall. Det känns mest som om man ska rada upp allt man har åstadkommit i livet. Vilket brukar gå ganska fort...

Under de här åren som jag spenderat i Jönköping har intresset för ekonomi vuxit till lite av en passion, visst känns det nördigt att erkänna det men jag tror att det är en bra egenskap. Och vart passar inte det bäst att få fortsätta odla mitt intresse på i framtiden förutom på en bank?

Tänk på det