Funderar på om det finns någon gen i alla människor som gör så att man förstör för sig själv, avsiktligt alltså.
Jag gjorde det igår, då verkade det som en bra idé, men idag får jag bara ont i magen när jag tänker på det.
Min Oliver kan inte fira nyår ihop med mig heller... Som om gårdagens misstag smittade av sig på mitt perfekta nyår...
Har jag ångest? Ångest som i att ångra sig och vilja slå huvudet i väggen och vrida tillbaka tiden och inte trycka på den där knappen i datorn..?
Svar: Ja och utan motivering.
Ska snart avlägga en visit på Systemet och förbereda mig inför imorgon.
Och nu regnar det också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar